Det är som alla säger, inget blir sig likt efter att man har fått barn!! Allt ändras, till det positiva då!! :)

Men varken kroppsligt eller mentalt. Som härom dagen då vi var på stan för att uträtta ärenden, och jag skulle hitta en klänning till midsommar... normalt hade jag bara tagit en, för jag vet exakt, oj jag menade såklart: visste exakt vad jag hade för storlek på kläder förr. Men inte nu.

Jag tog åt mig ett antal plagg, klev in i provrummet och skulle testa mig fram. men när jag står där inne och precis har mosat på mig en klänning i strl L, inser jag att jag ser ut som Dolly Parton nice liksom om jag skulle fira midsommar på porrklubb, ska ta den av mig, men får nästan inte av mig den....då hör jag hur ett barn skriker!! Det låter nästan som ett larm (matlarm) och jag blir helt svettig därinne och tänker: varför i hela helvete ska de göra provrummen så små??!! Man får ju inget utrymme till att byta om på ett vettigt sätt.
Och Thomas skulle ju hålla henne utanför, varför kommer han in med henne, kan han inte trösta henne??!!!

Sen funderar jag allvarligt att slita av mig klänningen, skit samma jag får ta den kostnaden!! Men så får jag av mig den tillslut utan att den går sönder. Tittar ut i butiken, ser att barnet som skriker inte är mitt och kan sedan lugnt återgå till mitt klänningsköp!!
Utanför ligger Louise i bilstolen och sover hur lugnt som helst, frågar Thomas om hon har sovit hela tiden, får ett JA till svar.

Även om man är lite halvt panikslagen när man hör barnskrik och huvudet på annat håll än vanligt är det SÅ värt det :)

När hon vaknar och det första hon gör är att le sitt största leende mot en så känner man att det här blir bra!! Glädje och Lycka inombords :)